jag blir TOKIG
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH
Tur att jag ska jobba imorn. Jag är alldeles för frisk för att vara såhär lite sjuk och somna i soffan av en timmes ridning! Jag har nästan knisper i benen (båda) och i kroppen och tittar på bilder från cypern - saknar då cypern, ser även då bilder på mig i bikini - blir då stressad av att min hudfärg förändrats något från pepparkaka till den vitaste av pajdegar och att de rutor och fasta skinkor som då fanns har förvändlats till en mindre pluralisk form av rutor och lår och rumpa som mer liknar en apelsin (ja, jag erkänner här och nu offentligt att jag har CELLULITER) hur fan man nu stavar det. Skit samma dom är där och jag hatar dom.
Jag frågar mig själv (och högre stående) ännu en gång 'Hur-svårt-kan-det-vara-?'. Jag talar naturligtvis om det o-ä-n-d-l-i-g-a tjatet om att finna denna svårtfångade och oerhört svårtflörtade MOTIVATIONEN till att TRÄNA.
Hej och God kväll på er som nu slutat läsa. Värdelöst. Jag vet vart jag vill, jag vet vad jag måste göra, jag vet (tror jag) vad som krävs. Hade jag inte vetat hade jag redan varit halvvägs! haha Kan jag inte bara låtsas att det är skitenkelt så är vi redan igång! Bra då säger vi så! :)
Känner mig typ alkoholpåverkad trots att jag inte druckit på typ... två veckor? Lite mindre kanske.
Något som får mig att vilja lyfta på hatten är min otroliga stjärna till pojkvän. När man minst anar det. (När man klämt sönder fejset för att befria det från de smutsiga små porerna) och står o tvättar ansiktet så tycker jag att det knackar. Skiter i det för jag tror att det är nån störig människa som knackar på mitt på dagen. Knackar igen. Skiter i det. Telefonen ringer. Precis innan jag svarar så ser jag hans nya bil stå där han alltid ställer sig utanför mitt hus när han är här. Svarar:
- men OFTA du är här!
Jag hade ju precis ringt och tjatat att han va lite dålig som inte kom och tog hand om mig när jag är sjuk osv. Då befann han sig i Trånkan och 'skulle in i ett garage så det kanske bryts och vi kanske ska höras senare', då han i verkligheten skulle in i blomsterbutiken.
Storyn förtsätter:
- tänkte du komma o öppna eller? ^^
Jag öppnar och där står han. Välkammad och nypiffad, väldoftande med sin karaktäristiska doft som bara gör mig så fräsch i mig att det flyger fjärilar i mina lungor, med Ben&Jerry-glass i ena handen och en blombukett i den andra, och framförallt världens varmaste leende. Där står jag - iförd hans för stora 3/4långa grå mjukisbyxor med spår av sjukdomskladd, solkig, svart bandit t-shirt utan bh under, med influensa/rödklämdt-ansikte som inte sett smink på flera dagar, höga strumpor med olika mönstring inklusive färg.
Jag kunde inte tycka om honom mer än jag gjorde då. (jo, kanske men blir mer stämningsfullt om jag skriver så nu)
Något som jag förträngt under just denna dag (Fredag den 16e Dec) var att det var precis den dagen då det var ett år sen vi sågs för första gången. Något som kan kännas ovärdigt att nämnas för vissa, men för andra märkvärdigt. Förstå min smältning när jag öppnade kortet till buketten och läste för att upptäcka att han minsann inte förträngt!
Där satt vi sedan och tittade på '16 and pregnant', åt Ben&Jerry i typ en timme sen åkte han hem och till jobbet. Älskling.
Nog om kärlek. Jag lyssnar på Celine Dion när hon sjunger om sin DiCaprio för full kareta på spotify och klockan är ÖVER ETT på natten (nu tio i två) och jag ska jobba imorn. Jag vill inte sova för jag känner mig hyper men samtidigt jävligt trött.
I should be asleep right know.
Fanny
Tur att jag ska jobba imorn. Jag är alldeles för frisk för att vara såhär lite sjuk och somna i soffan av en timmes ridning! Jag har nästan knisper i benen (båda) och i kroppen och tittar på bilder från cypern - saknar då cypern, ser även då bilder på mig i bikini - blir då stressad av att min hudfärg förändrats något från pepparkaka till den vitaste av pajdegar och att de rutor och fasta skinkor som då fanns har förvändlats till en mindre pluralisk form av rutor och lår och rumpa som mer liknar en apelsin (ja, jag erkänner här och nu offentligt att jag har CELLULITER) hur fan man nu stavar det. Skit samma dom är där och jag hatar dom.
Jag frågar mig själv (och högre stående) ännu en gång 'Hur-svårt-kan-det-vara-?'. Jag talar naturligtvis om det o-ä-n-d-l-i-g-a tjatet om att finna denna svårtfångade och oerhört svårtflörtade MOTIVATIONEN till att TRÄNA.
Hej och God kväll på er som nu slutat läsa. Värdelöst. Jag vet vart jag vill, jag vet vad jag måste göra, jag vet (tror jag) vad som krävs. Hade jag inte vetat hade jag redan varit halvvägs! haha Kan jag inte bara låtsas att det är skitenkelt så är vi redan igång! Bra då säger vi så! :)
Känner mig typ alkoholpåverkad trots att jag inte druckit på typ... två veckor? Lite mindre kanske.
Något som får mig att vilja lyfta på hatten är min otroliga stjärna till pojkvän. När man minst anar det. (När man klämt sönder fejset för att befria det från de smutsiga små porerna) och står o tvättar ansiktet så tycker jag att det knackar. Skiter i det för jag tror att det är nån störig människa som knackar på mitt på dagen. Knackar igen. Skiter i det. Telefonen ringer. Precis innan jag svarar så ser jag hans nya bil stå där han alltid ställer sig utanför mitt hus när han är här. Svarar:
- men OFTA du är här!
Jag hade ju precis ringt och tjatat att han va lite dålig som inte kom och tog hand om mig när jag är sjuk osv. Då befann han sig i Trånkan och 'skulle in i ett garage så det kanske bryts och vi kanske ska höras senare', då han i verkligheten skulle in i blomsterbutiken.
Storyn förtsätter:
- tänkte du komma o öppna eller? ^^
Jag öppnar och där står han. Välkammad och nypiffad, väldoftande med sin karaktäristiska doft som bara gör mig så fräsch i mig att det flyger fjärilar i mina lungor, med Ben&Jerry-glass i ena handen och en blombukett i den andra, och framförallt världens varmaste leende. Där står jag - iförd hans för stora 3/4långa grå mjukisbyxor med spår av sjukdomskladd, solkig, svart bandit t-shirt utan bh under, med influensa/rödklämdt-ansikte som inte sett smink på flera dagar, höga strumpor med olika mönstring inklusive färg.
Jag kunde inte tycka om honom mer än jag gjorde då. (jo, kanske men blir mer stämningsfullt om jag skriver så nu)
Något som jag förträngt under just denna dag (Fredag den 16e Dec) var att det var precis den dagen då det var ett år sen vi sågs för första gången. Något som kan kännas ovärdigt att nämnas för vissa, men för andra märkvärdigt. Förstå min smältning när jag öppnade kortet till buketten och läste för att upptäcka att han minsann inte förträngt!
Där satt vi sedan och tittade på '16 and pregnant', åt Ben&Jerry i typ en timme sen åkte han hem och till jobbet. Älskling.
Nog om kärlek. Jag lyssnar på Celine Dion när hon sjunger om sin DiCaprio för full kareta på spotify och klockan är ÖVER ETT på natten (nu tio i två) och jag ska jobba imorn. Jag vill inte sova för jag känner mig hyper men samtidigt jävligt trött.
I should be asleep right know.
Fanny
Kommentarer
Trackback
