this is it

I’m the light of the world
I'll feel grand



det känns som att det är så. Nu eller aldrig liksom. Känns ju lite hemskt mot alla mina vänner och alla mina kära liksom.. men det känns som att jag inte har något att leva för. Jag älskar mina vänner och allt och jag vill ha dom precis som dom är - sig själva. Missförstå mig rätt liksom, detta handlar inte om er.

Låter som att jag är lite självmordsbenägen, icke. Snarare svärtom, jag vill leva. Leva tills jag dör. Men vart fan börjar man? Jag känner så samtidigt som jag vet att jag redan lever mitt liv, det formas hela tiden av det jag väljer att göra från en dag till en annan, mina beslut osv. Hela tiden.

Det är dock någonting som saknas.
vatt iss itt denn?

no one knows ^^


Jag vill bort men känner samtidigt att jag kommer sakna allt så otroligt mycket. Jag är en feg jävel som inte vågar släppa taget om det mesta o bara dra. Och jag hatar o vara den fega jäveln. Jag får fan lägga av. Men jag vill ha tid, tiden som inte finns för nu måste jag hinna leva! Leva med det jag inte vågar kasta mig in i! XD


I like who I'm becoming, but it takes to much time

nu är all fiction från Fanny är slut för idag.
ha det fint (:

















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0