Jonas
Jonas, Maja. Katten. Inte vilken katt som helst. Först bodde han på fantastico. Vi pratade med honom ibland och umgicks påvägen hem från jobbet. Sedan började han hänga hos oss, eftersom vi tror att grannarna började mata honom, eller henne som dom sa (Nog va det en katt och Maja, som va deras namn på den, hade kanske passat bättre.. men Jonas va finare). Vi matade honom lite tills vi kom på att när vi drar kmr han typ dö när vi inte matar honom längre, inte så snelt!
Nå, det var kväll/natt, efter jobbet. Han hängde hos oss som vanligt och sedan slängde vi ut honom för Sofia blev allergisk. Ett tag senare ser Sofia honom gå på andra sidan vägen. Hon ropar på honom men inget gensvar, jag öppnar dörren och ropar
- JEEOONAS!
med skånsk dialekt (mkt viktigt att notera)
Han tittar upp, och kutar utan att tveka rakt över vägen mot oss. En bil kommer. Bilen fortsätter. Jag tänker att den bilen körde väldigt nära Jonas och tänk om han blev överkörd, näe det kan ju inte vara möjligt. Men vart är han? Gömmer han sig i busken, blev han rädd eller? Vart är han? *ropar*.
Vi går ut och tittar, ropar. Vart är han? Går ut på vägen. Vad ligger där? Precis vid vägkanten. Nej, det kan inte vara han väl? Eller? Jag går fram, ser till min förskräckelse att där ligger han och andas ansträngt och blöder lite. Ropar på Sofia som först inte tror mig. Men kommer sen fram och ser att det var alldeles sant. Vad gör vi nu liksom? Vi vill inte ha ihjäl stackarn själva. Diskuterar om att ringa Tommy, eller nån annan som skulle kunna ha ihjäl en halvdöd kattfan. Eller plastpåse och avgasrör och allt vad det va vi kunde komma på. Sandi kommer och försöker också komma på. Sen kommer grannarna hem och vi berättar vad som hänt, och varför vi står på vägen och hänger. ^^
Lyckligtvis var en av grannarnas pappa på besök och han kom, tog honom i en plastpåse och gick iväg med Oscar och hade ihjäl honom. Fy
Vi saknar Jonas även om Martin nu är hos oss sedan någon vecka tillbaka. Ingen var ju som honom liksom! Dessutom känner jag mig lite skyldig. Men det var kanske lika bra, han kanske hade dött när vi åkte hem ändå..
Fanny
Nå, det var kväll/natt, efter jobbet. Han hängde hos oss som vanligt och sedan slängde vi ut honom för Sofia blev allergisk. Ett tag senare ser Sofia honom gå på andra sidan vägen. Hon ropar på honom men inget gensvar, jag öppnar dörren och ropar
- JEEOONAS!
med skånsk dialekt (mkt viktigt att notera)
Han tittar upp, och kutar utan att tveka rakt över vägen mot oss. En bil kommer. Bilen fortsätter. Jag tänker att den bilen körde väldigt nära Jonas och tänk om han blev överkörd, näe det kan ju inte vara möjligt. Men vart är han? Gömmer han sig i busken, blev han rädd eller? Vart är han? *ropar*.
Vi går ut och tittar, ropar. Vart är han? Går ut på vägen. Vad ligger där? Precis vid vägkanten. Nej, det kan inte vara han väl? Eller? Jag går fram, ser till min förskräckelse att där ligger han och andas ansträngt och blöder lite. Ropar på Sofia som först inte tror mig. Men kommer sen fram och ser att det var alldeles sant. Vad gör vi nu liksom? Vi vill inte ha ihjäl stackarn själva. Diskuterar om att ringa Tommy, eller nån annan som skulle kunna ha ihjäl en halvdöd kattfan. Eller plastpåse och avgasrör och allt vad det va vi kunde komma på. Sandi kommer och försöker också komma på. Sen kommer grannarna hem och vi berättar vad som hänt, och varför vi står på vägen och hänger. ^^
Lyckligtvis var en av grannarnas pappa på besök och han kom, tog honom i en plastpåse och gick iväg med Oscar och hade ihjäl honom. Fy
Vi saknar Jonas även om Martin nu är hos oss sedan någon vecka tillbaka. Ingen var ju som honom liksom! Dessutom känner jag mig lite skyldig. Men det var kanske lika bra, han kanske hade dött när vi åkte hem ändå..
Fanny
Kommentarer
Trackback
